Hjärnvägen till inlärning

Från fisk- och kräldjursstadiet via fyrfotaliv fram till tvåbensgående med tillgång till en alldeles egen hjärnväg att beträda och begagna, vilken hisnande utveckling! Är det en bild av den mänskliga evolutionen? Ja, förvisso (skulle kanske Jan Guillou ha sagt). Men det är också en beskrivning av den mänskliga hjärnan.

För några dagar sedan, 1 feb 2004, kunde man i Svenska Dagbladet läsa en vetenskaplig artikel, där Uppsalaprofessorn Per Ahlberg, forskare kring ryggradsdjurens ursprung, förklarar: Övergången frg;n fisk till fyrbent djur skedde under en mycket kort tid mätt i evolutionära mått – bara 5 miljoner år. Slut citat. Ja, det är vad forskarna tack vare avancerade analystekniker och ökad kunskap i genetik nu har kommit fram till. Gradvis klarläggs bilden av människans entré på jorden. I sanning imponerande och fantasieggande.

Än mer fascinerande ter sig framstegen inom hjärnans område. Från 1970-talet och framåt har stora genombrott ägt rum både inom den kliniska och experimentella hjärnforskningen. Så stora att den stackars hjärnan (åtminstone recensentens) tenderar att få svindel!

Därför känns det befriande tryggt att läsa den alldeles nyutkomna boken ”Hjärnvägen till inlärning”. Författarna är de för denna tidning inte helt okända suggesto- PEDagogparet Anna Cramér och Lars-Eric Berg. Boken med den underfundiga titeln har två huvuddelar, en teoretisk och en praktisk. I teoridelens första kapitel beskrivs också evolutionens gång men här inifrån moderlivet, där varje foster i det fördolda upprepar de kända utvecklingsstadierna: från fisk, reptil, däggdjur fram till en färdig liten människa. Det nyfödda barnet gör sedan entré, utrustat med förprogrammerade rörelsemönster, de s k reflexerna, som ska avlösa varann och utvecklas i en viss bestämd ordning under de första levnadsåren. En noggrann genomgång av dessa reflexer följer längre fram.

Mycket intresse ges i boken åt alla våra sinnen. Först ut är balanssinnet (som börjar fungera redan vid sextonde fosterveckan). Till balanssinnet skickas signaler inte bara från syn, hörsel och känsel utan även muskelsinnet för vidare samordning i hjärnstammen som sedan gör hjärnan beredd att tänka och lära. Vilket otroligt samspel!

Ett mycket intressant kapitel behandlar Den treenade hjärnan, ett uttryck myntat av den amerikanske hjärnforskaren och neurologen Paul MacLean. Enligt honom har varje utvecklingssteg i den yttre evolutionen sin motsvarighet i vår hjärnas inre uppbyggnad: reptilhjärnan, däggdjurshjärnan och människohjärnan. Detta är så hårresande intressant läsning, att jag hänvisar direkt till boken.

Efter hjärnkapitlet följer en kortkort utläggning om att ”man blir intelligent av fisk” = fettsyrornas betydelse för utvecklingen av hjärnan. Även stress berörs summariskt. Av de båda stresshormonerna adrenalin och cortisol är nog adrenalinet det mest kända. Litet mer upplysning om cortisol hade kanske inte skadat (men det finns ju uppslagsböcker - och Internet!)

Kapitlet Yttre faktorer som hindrar inlärning (med hänvisning till Carla Hannafords intressanta bok ”Lär med hela kroppen”) innehåller ytterst viktig och intressant information i koncentrerad form.

Teoridelen avslutas med en ingående och värdefull genomgång av de olika reflexernas betydelse. Den ryska hjärnforskaren dr Svetlana Masgutova som besökt Sverige flera gånger har delat med sig av sitt stora kunnande och bidragit med viktig information och handfasta råd när det gäller reflexpåverkan genom olika rörelsestrategier. En mängd namngivna reflexer redovisas till Martin Ehrlings bedårande teckningar av små babybarn.

Praktikdelen gör verkligen skäl för namnet. Där hittar man mängder av exempel på hur man kan omsätta lärdomarna från teoridelen genom olika typer av kroppsrörelser, alla läckert illustrerade av Martin Ehrling. Stort utrymme ägnas förstås åt rörelser som underlättar inlärning. Speciella träningsprogram skapar nya förbindelser mellan hjärnhalvorna så att man får tillgång till information som man förut inte kommit åt. Detta höjer självkänslan och sänker stressnivån.

Rytmisk rörelseträning innehåller en serie övningar med tonvikt på gungningar som känns sköna. De stimulerar nervtillväxten och upplevs som mycket avstressande. De har utarbetats av rörelsepedagog Kerstin Linde och presenterats av läkaren Harald Blomberg.

I slutet av boken beskrivs Korsrörelser. Genom mycket speciella övningar med armar och ben ”korsar” man kroppens mittlinje och åstadkommer på så sätt en förstärkning mellan höger och vänster hjärnhalva. En populär övning är Liggande åttan som tränar både hjärna, balans och koordination. I Rörelser för fokusering får man tillgång till övningar som löser spänningar av olika slag. De har fantasifulla namn som Ugglan, Hängbjörken och Kobran. Övningen att gnugga geniknölarna har jag just nu praktiserat i förhoppning om att hitta en lämplig avslutning.