Tack för att ni finns!

Nu har det gått ett år sedan vi hittade till "Alla sinnen". Det gångna året av tester, vägledning och framför allt träning hemma har lett till att Daniel nu har fått helt andra förutsättningar i sitt liv. Från att läxböckerna och skriken tidigare farit över köket, orkar han nu koncentrera sig på ett helt annat sätt. Förut ville han arbeta, men han klarade det inte för det "pirrade i hela kroppen" som han beskrev det, när han skulle sitta ner och skriva en stund. Han hade det helt klart otroligt jobbigt med skolarbetet.

På gympalektionerna, som tidigare var något av en pina, eftersom han hade så dålig balans och nästan inget bollsinne, har det lossnat väldigt mycket. Nu tycker han till och med att de är ganska kul.

Det allra roligaste kanske är att det fungerar mycket bättre med hans kompisar nu. Som vi berättat var han tidigare den (för) snälla killen som kompisarna körde med, nu tar han för sig på ett helt annat sätt, och blir också respekterad för det.

För oss känns allt detta som något av ett trolleri, även om vi alla, och speciellt Daniel kämpat mycket med träningen för att nå hit där vi är idag. Från första besöket hos er när han gömde sig under Lars-Erics skrivbord och träningen hemma som vi fick köra i minipass de första månaderna, eftersom den var så jobbig för honom att han skrek och rev sönder träningsschemana, till idag då han gör träningen i princip själv.

Nu vet vi att han kommer klara sig bra i sitt fortsatta liv. Vi hoppas att många fler barn i Daniels tidigare situation kan få samma chans som han och försöker sprida våra erfarenheter till så många som möjligt.

Många varma hälsningar


Maria

 

Tillbaka