Anders* gick i åk 5. Han var utredd i ett lokalt utredningsorgan och på BUP. Han hade en ADHD-diagnos och gick i en liten undervisningsgrupp.
Han hade svårt att koncentrera sig, läste bra men stavade dåligt. Hans skolgång hade sedan åk 2 varit turbulent. Han hade flera öroninflammationer som liten, vilket gav misstanke att han kunde ha problem med lyssnandet.
Anders började på Alla Sinnen under hösten 2012. Vi testade hans reflexer och gjorde också ett lyssningstest. Han kom en gång i månaden och vi arbetade då med att integrera hans reflexer, bl. a. Mororeflexen och ryggradsreflexen Han fick arbeta med rytmisk rörelseträning och med reflexintegrering med Svetlana Masgutovas metod. Dessa metoder är grunden i behandlingarna och de andra övningarna stärker och bygger på den.
Rörelseläxor
Anders och hans föräldrar fick rörelseläxor att göra en gång om dagen i ungefär tio minuter. De jobbade med korsrörelser (rörelser som korsar kroppens mittlinje och som samordnar aktiviteten i vänster och höger hjärnhalva), med att rytmiskt gunga hela kroppen från fötterna till huvudet, och med andra rytmiska rörelser, utvecklade av Dr Harald Blomberg.
Enligt de teorier man arbetar efter skapar dessa övningar nya kontakter mellan nervceller (s k synapser) så att nervsystemets nätverk utökas, och myeliniserar (isolerar) nervernas utskott så att nervsignalerna flyter snabbare och jämnare.
Byte av skola
Vårterminen -14 började Anders i normalklass, men det visade sig vara alltför tidigt, och till hösten flyttades han till en liten grupp i en annan skola, specialiserad på utagerande barn. Under sommaren var han hos sina farföräldrar, som var noga med att han tränade sina rörelser varje dag. När han kom till den lilla gruppen undrade lärarna vad han hade där att göra eftersom han var så lugn. Han gick ändå i den lilla gruppen under en termin men nu under vårterminen går han i normalklass, och nu fungerar det bra.
Aggressionerna försvann, koncentrationsförmågan blev bättre
Anders pappa beskriver förändringen så här: ”Han hade aggressionsproblem. Men framför allt hade han koncentrationssvårigheter. Vi märkte resultat av träningen allra först på hans sätt att skriva. Förut höll han krampaktigt i pennan, och det gick knappt att läsa vad han skrev. Det var ojämnt och inga punkter eller mellanrum, och han blandade små och stora bokstäver. Efter ett par gånger på Alla Sinnen såg vi: Oj, det går att läsa! Det var snyggt uppställt med mellanrum, och han tryckte inte alls lika hårt med pennan. Sedan förändrades humöret också.
Vi fick förklarat för oss vad det handlade om, att det var reflexer. Vi fick se när Lars-Eric testade hans reflexer. Och så, efter några gånger, fanns reflexerna inte kvar längre! Det var en Aha-upplevelse. Och Lars-Eric beskrev så pedagogiskt hur hjärnan är uppbyggd, med nerver och allt. Det var glasklart, lätt att förstå, jag tror till och med att Anders själv förstod det.
Han har lugnat ner sig rent allmänt också. Vi gjorde göra övningarna hemma och vi hade hjälp och stöd av andra i släkten också.”
Inte längre ADHD-kille
Men det tycks inte heller varit nödvändigt, de andra övningarna har uppenbarligen gjort sin verkan. För pappa avslutar med orden: ”Han kunde sluta på Alla Sinnen, för det var inget mer att jobba med. Nu är det inga bekymmer alls. Nu är det inte en ADHD-kille vi har, utan en vanlig tonåring.”
* Namnen är fingerade