Anton* gick i åk 6 med diagnos ADHD. Han gick hos BUP och stod på Ritalina (ett amfetaminpreparat). Föräldrarna var skilda sedan länge och Anders bodde huvudsakligen hos sin pappa. På grund av täta och våldsamma impulsgenombrott hade han skilts av från klassen. Han fick då gå i en liten grupp som Lars-Eric arbetade med tre timmar varje dag och kunde därför få dagliga övningar. Mororeflexen var mycket stark hos honom.
Färre utbrott och medicinen togs bort
Varefter behandlingarna fortskred blev impulsgenombrotten blev färre och färre och upphörde så småningom nästan helt, både i skolan och hemma. Till förra sommaren togs Ritalina bort. ”Och det märkes ingen skillnad alls” säger hans pappa. Under sommaren gjorde han hemläxor med rörelser. Till hösten var han tillbaka i sin gamla klass, nu i åk 8.
Antons pappa berättar: ”Det var problem hela skoltiden. Han gick i liten specialgrupp ända från ettan eller tvåan. Han kunde inte kontrollera sitt humör. Han blev så grymt j-a arg. Och det har de fått bort genom de här rörelserna. Han kunde kasta saker, vad som helst. Stolar och saxar for genom rummet. De har gjort ett jättebra jobb, lärarna i den lilla gruppen. Att han fick träna regelbundet med Lars-Eric har hjälpt mycket. Det tillsammans har varit hans räddning.
Det märktes skillnad nästan på en gång när Lars-Eric började arbeta med honom. Och han var också hos Svetlana Masgutova några gånger. När han gått igenom hennes behandling var han en helt annan människa. Hon fick honom att bli flera centimeter längre bara genom att lätta på spänningar! Vi fick se hur hans armar blev lika långa, det var flera centimeters skillnad innan. Han var sned i hela kroppen, men det jobbade de bort.
Veckans höjdpunkt
Han går fortfarande till Lars-Eric i skolan en gång i veckan, och det gör nytta. De stunderna är veckans höjdpunkt för honom, och han blir så lugn. Vi tränar också en del hemma och då blir han trött och sover så bra. Förut var det ruskningar också, nu är det mest korsrörelser och övningar mot Mororeflexen. Nu har det varit en period när vi har slarvat och då blir han lite rörigare, men vi tar tag i det igen nu.
Social och trevlig
När vi tog bort medicinen i somras märktes ingen skillnad. Det är världens underbaraste kille. Lat förstås, som tonåringar är… Nu har han gjort PRAO och han har bara fått lovord, han är så social och trevlig, och duktig. Men jag visste att det skulle gå bra.”
* Namnen är fingerade